Sorg

Jag blir lika sorgsen varje gång som jag hälsar på mina föräldrar på korttidsboendet. Idag var mamma på dåligt humör och förstår inte riktigt varför hon var där. Hon förstår inte varför pappa måste jobba så mycket...

Förmodligen hjälper pappa till med allehanda saker på boendet. Han verkar må bra av att få hjälpa till, det har jag sagt till tjejerna, sätt han i arbete...

Han vattnar blommorna i trädgården, tömmer sopsäcker, hjälper till med tvätten, kavlar t.o.m. upp armarna efter maten och säger att han kan ta disken idag...

Han är väldigt rastlös och eftersom han har så lätt för att röra sig, så funkar detta bra, personalen gillar det och pappa mår bra utav det. Den enda som inte verkar att gilla det är mamma.

Jag tror det beror på avundsjuka, eller vad man nu ska kalla det. Hon har varit så van att göra nästan allt själv, och nu kan hon inte det.

När vi började att prata om äldreboende, så ville mamma gärna komma dit, så att hon slapp att städa, diska, bädda osv. Men nu verkar hon ha svårt att acceptera att hon inte kan koppla av. Hon blir orolig av att pappa går iväg från rummet titt som tätt, och hon kan inte följa efter så lätt för att kolla honom, vad han gör. Hon har ju haft fullständig koll på honom tidigare. Ett annat stort problem, tror jag, det är att mamma märker att minnet sviktar mer och mer. Idag hade hon svårt att formulera en hel mening, hon glömde av vad hon skulle säga, och detta knäcker henne mest tror jag.

En positiv sak, det är att hennes sår på hälarna, börjar att bli bättre. Ena hälen, där hon fick det första såret, är helt läkt nu, så då ska väl det andra såret också bli bra. Hon verkar ju inte ha ont längre efter den dubbla bäckenfrakturen som hon fick för ca 3 månader sedan, då dom båda var ute och promenerade, och mamma snubblade, drog med pappa i fallet, pladask på övergångsstället på den trafikerade vägen utanför där dom bor.

Pappa är så vig som tur är, så han blev bara lite mörbultad, men mamma fick en dubbel bäckenfraktur, och fick åka med ambulans till sjukhuset. Dagen efter så fick pappa denna platsen på korttidsboendet, och en vecka senare fick mamma komma dit, för att rehabilitera sig. Som tur var så fick dom efter vårdplaneringsmötet, äntligen beviljat äldreboende, så nu väntar dom bara att det ska bli en ledig plats på ett av kommunens fyra äldreboende.

Jag hoppas att det inte dröjer för länge dit, för mamma tacklar av mer och mer, med minnet i alla fall, och blir samtidigt mer nedslagen, tycker jag i alla fall.

Uddevalla, vy från klocktornet

Det här fotot togs en dag i maj månad, och vädret var som en ljum sommarkväll.
Det går nog inte att undvika, men jag gillar Uddevalla.

Jösses!

I natt som var så sov jag nästan inget, fel, jag sov inget. Jag somnade in en stund vid 8-tiden i morse och sov till 11 ungefär. Varför, ja det kan man fråga sig. Igår gjorde jag inte många knop, jag åkte till banken och fixade ett par överföringar, hade sedan fått en tid hos läkaren 14.15 så jag hann precis hem och duscha innan jag skulle iväg igen. Väl där fick jag betapred och kortisonspray på tub ett par omgångar för att jag var så tät i bröstet. Ingen bakterieinfektion i alla fall, men jag blev alldeles skakig att inhalationen så jag orkade bara att handla lite mat och sen åkte jag hem.
Åt en räksallad med en kall pepsimax och en burk mixad melon till efterrätt. Efter det var jag lite mör och försökte att vila och läsa tidningen i solsängen på verandan. På eftermiddagen så har jag tack och lov lite skugga intill verandaräcket. Jag kunde inte somna, konstigt nog, för det har jag inte haft några större problem att göra tidigare när jag har varit trött.
Förmodligen berodde det på kortisonsprayen, blev lite skakis och rastlös. Jag fick i alla fall plockat i ordning lite bland mina kläder, framför allt det som jag hade köpt det senaste från portorder och H&M. Blev glad att det ändå var flera plagg som passade, behövde bara packa in ett par tre plagg som jag idag har skickat tillbaka.
Igår kväll satt jag och degade framför datorn , som vanligt, kom väl isäng vid 12-01-tiden. Jag behövde ju faktiskt inte sitta uppe hela natten när jag skulle till mamma och pappa i Kungälv dan därpå.
Men efter att ha legat och löst sudoku en stund, så blev jag trött och släckte. Men sen var det kört. Om det var kortisonsprayen eller värmen, men jag snurrade runt i sängen hela natten, och kunde bara inte somna. Jag gick upp ett antal gånger och drack varm mjölk och käkade en macka, satt vid datorn och läste tidningar på nätet, öppnade fönstret...ja allt, men det var kört. Gick till slut upp kl. 8 och käkade frukost, gav katten mat. och la mig sen i soffan och somnade till i ett par timmar.
Att jag sedan har klarat att hålla mig vaken hela dan, det är helt knäppt. Trött är jag, javisst, jag går på 3.e andningen nu, hoppas att jag kan sova inatt.
I morgon ska jag ev. följa med en kompis till stranden om jag orkar.
Natti natti!

Hjärnsläpp

Det är konstigt, när jag först tänkte på att skaffa mig en blogg så hade jag hur mycket som helst i tankarna att skriva, men nu är det totalstopp! Jag har ju i och för sig inte mått bra på sistone, har en enveten förkylning som inte vill släppa. Huvudet är tungt, jag är tät i bröstet, och även lite ont i halsen och framför allt så är jag jätte trött! Nu ska jag i alla fall gå ut på min veranda och försöka att måla en sista gång på fönstret och dörren, för sedan är det klart.

1:a gången

Det vart lite nervöst det här, det är första gången jag har en blogg!