Sorg

Jag blir lika sorgsen varje gång som jag hälsar på mina föräldrar på korttidsboendet. Idag var mamma på dåligt humör och förstår inte riktigt varför hon var där. Hon förstår inte varför pappa måste jobba så mycket...

Förmodligen hjälper pappa till med allehanda saker på boendet. Han verkar må bra av att få hjälpa till, det har jag sagt till tjejerna, sätt han i arbete...

Han vattnar blommorna i trädgården, tömmer sopsäcker, hjälper till med tvätten, kavlar t.o.m. upp armarna efter maten och säger att han kan ta disken idag...

Han är väldigt rastlös och eftersom han har så lätt för att röra sig, så funkar detta bra, personalen gillar det och pappa mår bra utav det. Den enda som inte verkar att gilla det är mamma.

Jag tror det beror på avundsjuka, eller vad man nu ska kalla det. Hon har varit så van att göra nästan allt själv, och nu kan hon inte det.

När vi började att prata om äldreboende, så ville mamma gärna komma dit, så att hon slapp att städa, diska, bädda osv. Men nu verkar hon ha svårt att acceptera att hon inte kan koppla av. Hon blir orolig av att pappa går iväg från rummet titt som tätt, och hon kan inte följa efter så lätt för att kolla honom, vad han gör. Hon har ju haft fullständig koll på honom tidigare. Ett annat stort problem, tror jag, det är att mamma märker att minnet sviktar mer och mer. Idag hade hon svårt att formulera en hel mening, hon glömde av vad hon skulle säga, och detta knäcker henne mest tror jag.

En positiv sak, det är att hennes sår på hälarna, börjar att bli bättre. Ena hälen, där hon fick det första såret, är helt läkt nu, så då ska väl det andra såret också bli bra. Hon verkar ju inte ha ont längre efter den dubbla bäckenfrakturen som hon fick för ca 3 månader sedan, då dom båda var ute och promenerade, och mamma snubblade, drog med pappa i fallet, pladask på övergångsstället på den trafikerade vägen utanför där dom bor.

Pappa är så vig som tur är, så han blev bara lite mörbultad, men mamma fick en dubbel bäckenfraktur, och fick åka med ambulans till sjukhuset. Dagen efter så fick pappa denna platsen på korttidsboendet, och en vecka senare fick mamma komma dit, för att rehabilitera sig. Som tur var så fick dom efter vårdplaneringsmötet, äntligen beviljat äldreboende, så nu väntar dom bara att det ska bli en ledig plats på ett av kommunens fyra äldreboende.

Jag hoppas att det inte dröjer för länge dit, för mamma tacklar av mer och mer, med minnet i alla fall, och blir samtidigt mer nedslagen, tycker jag i alla fall.